Ja, ibland är det svårt att komma över en dator. Som typ när man kilar iväg till London i typ tio dagar och sedan direkt vidare till uppcon.
Men nu är det roliga över och man var hemma igen. I superroliga Sverige med det underbara vädret. På bilden ovan får ni nog en uppfattning av hur vädret i London var när jag åkte. Hurra!

Vet ni hur kul det är att fota mat? Nej, trodde väl det. Det är sjukt kul. Jag fattar inte riktigt varför, men så är det. Idag blev det rester av blomkålssoppan från igår, och helvete vad gott det var.


Förutom att äta blomkålssoppa så fixade jag min cosplayskor. Det tog HELA jävla dagen. Jag skämtar inte. Var tvungen att klippa till rätt form (de satt ihop helt på sidorna, och hade en rem som gick över foten) sedan blev det till att trä pärlor, sy fast dem och sedan klä skorna med rätt tyg. De blev inte perfekta, men de duger. Nu är det bara den lilla rosen som ska fixas och sys fast. Men det blir ett senare problem. (måste försöka hitta på ett bättre sätt att knäppa skorna på också...



Och sådär ska jag se ut till slut. Jaja, det blir säkert bra!

Jag har ju varit galet inaktiv den senaste tiden. Skamligt! Men det har hänt mycket den senaste tiden, minst sagt. Cosplay, projektarbete och slutvisning, och lite annat också. Galet mycket i alla fall. Och på tisdag blir det London, vilket visserligen är trevligt, men hur ska jag ha tid?
Och nu har jag fått världens otrevligaste huvudvärk också, förmodligen till följd av min spända nacke, som förmodligen orsakats av alla sömnad och stress. Hallelujah!

Men men, man ska inte klaga. Det löser sig till slut ändå! Och igår var min farbror och hans fru Felicia över för att utnyttja hennes födelsedagspresent, en fancyschmancy middag vi skulle fixa.

Jag tog några bilder på 3/5 rätter. Mums.







Ni kanske förstår hur gott det här var? Mums.

Men men, jag återkommer förhoppningsvis senare idag, kanske med lite bilder på Anthony eller något annat trevligt.

Nej, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Lyssna! The Gaslight Anthems senaste singel. Jag dör. Som jag har väntat alltså.
Det var drama när jag fick reda på att den släppts. Satt på tuben och uppdaterade Twitter i väntan på deras "big news". "New single up now. *länk* check it out." VAD gör man då om man inte kan spela den för att iPhones inte är flaskompatibla? Jo, man ringer brorsan som får spela upp den via mobilen. Och sedan SPRINGER man till jobbet och lånar datorn. Mission accomplished.

Nu är det repeat som gäller i alla fall.

I fält 10/2/45

Älskade Gretele

Om du får detta brev eller inte vet jag ej. I varje fall vill jag säga att jag älskar dig och att du inte ska oroa dig om du i den närmsta framtiden inte får några brev från mig, då all trafik är spärrad härifrån. Nu skriver jag i brådska då jag skickar detta brev med flyktingar som i all hast kanske i sin tur kan få iväg det.

Jag har indelats till en ny pluton och har därmed en ny fältpostadress som jag ännu inte vet. Skriv inte till mig förrän du fått den.

Oroa dig inte för mig, lita på mig, tänk på mig, snälla glöm mig inte och säg till barnen att dom aldrig ska glömma sin pappa.

Brev kommer du inte att få från mig på väldigt, väldigt länge, då härifrån kommer ingen och inget.

Min älskade! Vart jag än är så hälsar jag och pussar dig med hela min kärlek, också barnen.

Osi

---

Gammelmorfars sista brev till gammelmormor, innan han försvann i kriget. När gammelmormor dog ärvde min gammelmoster hennes hus, och i det hittade hon bland annat alla brev han hade skickat. Min morbror och hans fru har översatt de till svenska och mailat över dem.
Det känns väldigt... Overkligt. Det här var liksom min mormors pappa? Han förklarades död när hon var typ sju?
Jag blir så... Nej, jag vet inte. Det är fint. Visst, han kämpade på "fel" sida, men ingenstans i breven skriver han något annat än var han befinner sig, hur mycket han älskar henne och deras barn. Det är så hemskt allting.
Och det var nästan så jag började gråta när jag läste det här, jag vågar inte ens tänka på hur gammelmormor måste ha känt. Man märker ju verkligen hur han har gett upp allt hopp...
Nej usch, hemskt.


För de som har missat det så är mamma från Österrike, men uppvuxen i Sverige, därav släkten.

Eftersom att folk frågade efter receptet på kakan så kommer det här!

Ingredienser:

-2 ägg
-4 msk socker
-Knappt 1 dl vetemjöl
-50g vit choklad, smält

-3 dl vispgrädde
-350g vit choklad, i bitar
-250g mascarponeost

-samt eventuellt mörk choklad till garnering

1. Smörj en rund form, ca 20 cm i diameter. Endast med smör! Välj gärna en lite högre form. Vår tryffelsmet fick inte riktigt plats, så vi fick äta upp resten på stört istället. (mycket uppskattat)

2. Vispa ägg och socker LÄNGE, det vill säga tills smeten är ljus och lite skummig, vispen ska lämna spår i smeten ett tag.

3. Skeda ner mjölet och vänd sedan ner den den smälta chokladen (50g alltså) Slicka rent skålen chokladen låg i.

4. Häll smeten i formen och grädda i 180° i 25 minuter. Låt svalna. Försök att låta bli att sno av den vita chokladen under tiden, och misslyckas.

5. Häll vispgrädden i en kastrull. Låt koka upp. Se till att röra så att grädden inte bränner fast! Släng i resten av den vita chokladen (efter att du provsmakat den igen) och rör om tills den har smält. Ta sedan av spisen och rör tills smeten nästan har svalnat.

6. Tillsätt mascarponen, rör och häll på kakan. Ställ kakan kallt och vänta. Och gå och provsmaka lite då och då när du har tröttnat på att vänta. Det tar några timmar för den att stelna helt. Om du tröttnar kan du slänga in den i frysen en liten stund också. Men inte så länge att den fryser!

7. Ät tills du storknar, och lite till. Skitgott med hallonsås till också!


Receptet kommer från boken "Choklad" som är utgiven av "Parragon" förlag.

Igår kom Isak förbi på middag och ungefär såhär såg det ut då.


För det första så låg det en stor hög med iPhones på matbordet. Och då hade inte ens pappa kommit hem för att komplettera vår lilla nördhög.


Sedan gjorde vi (jag) vit tryffeltårta. Isak satsade stenhårt på att slicka skålarna. Och slicka sig om munnen som ni ser. (och han kommer döda mig för den bilden)


Och alltså. Ja. Jag tror inte att det går att beskriva hur god den här tårtan var med ord. Låt mig säga såhär... Den innehåller 400 gram choklad. (förutom den som jag och Isak råkade äta på vägen) Det var helt galet i alla fall. Det var så gott att vi började skratta när vi åt den? Alla runt bordet tog en tugga, dog av chock och sedan började alla skratta. Det var helt galet. Och ja, hela det övre lagret är vit choklad-tryffel.

Ja, idag kom första beställningen in till Rimfrost. Jag kan inte säga annat än... FAN VAD GLAD JAG ÄR! Jag har verkligen oroat mig över huruvida vi skulle få något sålt eller inte, men nu har vi åtminstone sålt ett plagg, och det känns genast bättre.
Det var visserligen en bekant som köpte, men hon skrev om det på sin bilddagbok, och tydligen är det många fler som hon kände som också har funderat på att köpa. Det är väl bara att hålla tummarna antar jag!
Önska mig lycka till?

Länk till hemsidan: www.saganomrimfrost.se

Ibland så har man lite tråkigt. Och är väldigt sugen på att tatuera sig när man har utsatts för E's supercoola (ej klara) sleeve hela helgen. Så då sätter man ihop en snabb skiss i PS på hur man vill att sin tatuering ska se ut såklart! Det ska vara fler kugghjul som ramlar ut, och urtavlan ska vara krossad vid "sprickan" och avslöja lite av urverket. Men, men får i alla fall en ungefärlig bild av hur det ska se ut. (och så ska självklart texten vara lite jämnare fördelad)
Åh, jag vill!

Så, äntligen en liten update! En snaaabb bild tagen på Alexis häromdagen. Säga vad man vill om honom, men han kan faktiskt se riktigt söt ut. Faktiskt.

Helgen har för övrigt spenderats åt att leka med folk, framförallt E då eftersom hon var över och hälsade på. Det var trevligt minsann!

Bilden vårdslöst snodd härifrån.

7 tecken på att din pojkvän är vampyr.

1. Han glittrar
2. Han säger titt som tätt saker som att "Du är hans komet som lyser upp himlen" och annat spännande.
3. Han undviker att prata om sig själv.
4. Han har ytterst suspekta släktingar. Gärna suspekt övertrevliga, speedade eller bara allmänt konstiga.
5. Han verkar vara livrädd för blod.
6. Om ni hånglat för mycket ser han antingen ut som om han kommer bajsa på sig eller så springer han iväg till andra sidan rummet.
7. Han är "snygg", med håret "vårdslöst kammat" bakåt.

Något måste man roa sig med, eller hur?

Alltså, ja. Det här vädret får mig så himla glad. Jag tar varenda liten chans till att gå. Jag tar en promenad efter skolan, jag tar en promenad under eventuell håltimme, och idag handlade jag på mataffären som ligger lite längre bort än den jag brukar handla i och gick hem istället. Jag blir alldeles... Jag vet inte. Trevligt är det i alla fall!

Idag fick inte kameran följa med dock. Men telefonen tar ju faktiskt helt okej bilder så länge det är bra ljus ute!

Idag gick jag och Christoffer runt i stan i vårsolen. Jag blir så barnsligt glad av det! Hela kroppen bara spritter av vädret. Jag hoppas verkligen att det håller sig, inte för att det är så troligt... Men hoppas kan man alltid göra!

Och bilden ovan är cerkligen ett exempel på hur mycket man kan göra i lightroom... Ni skulle ha sett hur den såg ut innan. Fy fan!

Jag har ett starkt behov av ett vidvinkelobjektiv förresten. Någon med tips på ett bra? Till en Canon Eos 450D, och det bör ju helst inte vara det allra dyraste. Pengar brukar ju tyvärr vara en bristvara...

Nyss hemkommen från Uppsala, men dagens fotrotriss kunde jag ju faktiskt fuska lite med och ta arkivbilder till... Även fast det var ett kul tema och jag gärna hade tagit foton om jag hade haft tid... Dagens tema var i alla fall "Gissa Temat" så sätt igång och gissa~!






Lätt tema, men det är ett tema i alla fall! Gissa på nu!

I helgen blir det Uppsala! Trots att jag nog egentligen inte har råd efter dockköpet och allt. Men, det blir trevligt så vem bryr sig?
I vilket fall följer Mary med, då det är dockmöte. Hos Missne! Jag längtar så efter att få se ala hennes dockor. Hon tar för det mesta bara med en eller två när hon kommer på möten så hon har en hel bunt underbara dockor som jag måste peta lite på. Och så måste jag peta på Yone såklart, hennes underbart konstiga lilla Unoa. Jag återkommer med bilder efter helgen!

Men först, en bild på Mary jag tog för några dagar sedan!



Tagen i all impuls i mitt kök?

Christoffer är sjuk, så det blev inte av att åka till honom igår, tyvärr. Istället ägnade jag gårdagen åt att posta paket, inse att bokrean var helt ointressant och sedan sitta och skrämma skiten av mig genom att läsa "Vampire diaries". Jag har inget som helst problem med vampyrer. Men när de började hålla på med ouijabräden och sådant var det inte lika kul längre. Så jag fick lov att sova med ljuset tänt och med både nallen och Alexis i sängen. Omogen? Jag? Jaja.

I vilket fall som helst ar jag ute och fotade Alexis häromdagen tillsammans med Hachi. Det blev inte många bilder, men det var ju så drattans kallt.

Här är de i alla fall.







Och det var det! Det är inte ofta jag fotar Alexis, han (ja han...) är liksom inte lika rolig att fota? Och har ett helt annat sorts utseende. Men trots det kan jag inte låta bli att tycka om honom väldigt mycket, han är ändå min första docka.
Och bilden ovanför fick mig just att på något konstigt sätt inse att han borde ha en ljusbrun peruk i typ samma stil, eller? Vad tycker ni?

The loveliness of utväxt.

Ja, igår beställdes hon. Men med sooms underbara väntetider så lär vi ju inte se henne förrän en bra bit in på sommaren. Härifrån är hon!

Let us ignore the fugly min and dubbelhaka.
Idag var det ju faktiskt Alice i underlandet. Och lite fluffig måste man vara då, right? Jag försökte vara fluffigare, men det gick inget bra. Alls. Så det där fick duga. (Och klänningen var fluffigare utan jacka...)

Outfit rundown, wah! (världens mest användbara dessutom)
Basker: Julklapp~
Halsduk: H&M, lääänge sedan!
Jacka: Mammas...
Badge och smycken: Vivienne Westwood. (Åhå, något som faktiskt ger lite information!)
Klänning: Hemmagjord
Skor: ...Någon trevlig butik i SOHO, London?

Syns det att jag måste färga håret eller?(Jag är typ snålast i hela världen vad det gäller hår... Jag ge det vare sig tid eller pengar)

Usch, kan vi skita i mitt ansikte på bilden över huvudtaget, skamligt ju.

Och just det. Filmen. Ett ord. Underbar. Eller okej, fler ord. Den var seriöst typ, lovely! Jag måste se den igen, tveklöst! Fett sevärd faktiskt. Alltså, nej, jag finner inte ord. Se den helt enkelt.

Idag leker jag med Hachi. Hon är typ... Sötast och pratgladast i hela världen? På bilden ovan babblar hon på om alla dockor hon vill ha. <3



Sedan gick vi ut i det fina vädret för att fika på konditoriet i bandhagen. Hachi var glad, såklart!



Världens sötaste Hachi. :D (Ja, det har en förmåga att bli många biledr på henne...)



Omnom kolakaka?

Återkommer senare idag eller imorgon med bilder på Alexis samt en... *trumvirvel* Outfitbild på mig själv? Imponerande.