Sådana där fynd
Det finns vissa saker som man hittar på de mest otänkbara ställen och bara måste ha. Som den här klockan till exempel. Den hittade jag i en lite antikbutik i en gammal kvarn en bit ifrån vårat landställe. Vi var där och fikade, och vad hittar jag? Världens finaste klocka. Min, tack och hej!
Väckarklockan är lite opålitlig och ringer lite när den känner för det, men annars tickar den på som den ska. Och ringer gör den bara om man faktiskt sätter på väckarklockan, så det är inget större problem!
Någon annan av de få människorna som läser min blogg som hittat en sådan där fin sak man bara MÅSTE ha när man inte förväntat sig det?
Närcon!
I helgen var jag iväg i Örebro tillsammans med Linn, Hachi och Jill. Det var nämligen dags för Närcon (manga/spel/anime-konvent) Jag kan inte precis påstå att jag är så överförtjust i sådana tillställningar, men det är värt det för cosplayen.
Jag och Linn cosplayade från xxxHolic första dagen, och Hachi från Tsubasa.
Och vet ni vad? Kimono är galet jobbigt. Visst, det är underbart fint. Men nej, fy fan. För det första var vi tvugna att gå upp 6.30 för att göra oss i ordning, sedan kan man knappt röra sig, och att luta sig bak på den 2,5 långa bussturen kunde man glömma, rosetten på obin (tygbiten runt midjan) hindrade en från det.
Men ärligt talat... Det är så fint så det gör nästan ingenting!
Linn var Yuuko, självklart med en sakeflaska (fylld med vatten) i högsta hugg!
Jag var Himawari, och rosa som få.
Hachi i sin tur var Syaoran och såg fierce ut som få.
Bilder från lördagen kommer i dagarna, men så länge får ni nöja er med dessa!
Och åh vad jag längtar efter att cosplaya ordentligt på meuwcon om tre veckor. Ni anar inte hur sjukt fin jag kommer vara!
London och musik.
Ibland är man lite trött på Sverige. Typ nu. När första flyttlasset är påväg till London men själv måste man stanna hemma och jobba. Men, det känns ju lite bättre när man vet att man snart kommer vara där, eller hur? Speciellt om man passar på att lyssna lite på SHARKS. Som är typ världens sötaste band.
Jag vet att det kommer bli jobbigt att flytta, och jag kommer sakna alla väldigt mycket. Men fan, jag ser fram emot att bli översvämmad med all bra musik! SHARKS får fan se till att boka in en Londonspelning när jag har flyttat. Gaslight Anthem, Against me! och Frank Turner har ju redan gjort det. Vad hade kunnat vara bättre än att få se SHARKS också? Alla mina favoritband/artister på fyra månader.
Har jag nämnt att jag älskar London?
Jag vet att det kommer bli jobbigt att flytta, och jag kommer sakna alla väldigt mycket. Men fan, jag ser fram emot att bli översvämmad med all bra musik! SHARKS får fan se till att boka in en Londonspelning när jag har flyttat. Gaslight Anthem, Against me! och Frank Turner har ju redan gjort det. Vad hade kunnat vara bättre än att få se SHARKS också? Alla mina favoritband/artister på fyra månader.
Har jag nämnt att jag älskar London?
Autografer!
Titta, bilderna kanske inte finns, men autograferna har jag kvar i alla fall. På det enda pappret jag hade tillgängligt, dvs min blöta biljett... Och penna fick man snylta på från andra människor.
Från vänster till höger: Alex Levine, Benny Horowitz, Alex Rosamilia
Har jag för mig i alla fall. För ärligt talat, hur lätt är det egentligen att se skillnaden mellan Alex:arnas?
Jaja, fint är det.
Gaslight anthem, Brixton academy
Jag hade ju utlovat mer informaton om saker, eller hur? Bland annat Gaslight Anthem-spelningen. Jag ska försöka fatta mig kort, men man vet ju aldrig hur det går när jag snackar gaslight anthem, eller hur? För face it, de är ju typ bäste i världen!
I vilket fall så spelade de på Brixton academy i London dagen efter deras spelning på Hard rock calling (som också var trevligt. men inte lika trevligt!) Självklart var jag där med min bror, Hugo och våra kusiner Victor och Axel. Vi traskade till lokalen två timmar innan insläpp för uthämtning av biljetter och köande.
Vi hamnade relativt långt fram i kön, med 15-20 pers framför oss, och det är ju helt okej? Hugo träffade några internetbekanta från Dimestore Saints, alla Gaslight Anthem-nördars mecca!
Vid insläpp tog vi det relativt lugnt ändå, passade på att gå på toa och dylikt innan vi tog oss fram till scenen och hamnade i mitten, andra raden. Bredvid oss befann sig även Alexander från tidigare nämnt forum och vi pratade lite med honom, trevlig typ i alla fall!
Photo credit to Alexander http://www.gaslightanthem.org/ (Och Alex Levine var ju självklat med, men lyckades inte fastna på bild)
Nu till själva konserten, jag kommer inte gå in på den i detalj, mer än att den var helt underbar! Såklart! Det som var tråkigt var det hemska ljudet, så man hörde knappt ett piss när Brian pratade mellan låtarna. Det var synd, för hans mellansnack brukar vara väldigt trevligt. I vilket fall som helst så var det en underbar spelning, dock med viss brist av äldre låtar.
Tyvärr så var trycket imponerade kraftigt under hela konserten, jag har aldrig varit med om värre! Efter ett tag trycktes jag fram till första raden (tack och lov) vilket gav mig lite plats för att andas i alla fall. Säkerhetsvakterna runt mig var dock underbara och jag hade en hög med snälla människor som tog hand om mig. Vid upprepade tillfällen dök det upp en hand bakifrån och rufsade till mig i håret, ni vet på ett uppmuntrande sätt? Och killen bredvid mig gjorde sitt bästa för att försöka hålla folk lite borta i alla fall. Tyvärr lyckades jag inte tacka någon av dem efetr konserten, men det uppskattades verkligen.
Trots folks snälla gester så... Lyckades jag komma därifrån med ett sprucket revben. Det är ingen stor spricka vad jag vet, vi givk aldirg till doktorn för de kan ändå inte göra något. Jag mår mycket bättre nu i alla fall, trots att jag inte kan bära tungt. Förut kunde jag ju inte ens vrida på överkroppen...
Men vet ni vad? Det var definitivt värt det där spruckna revbenet! And guess what? Vi träffade alla i bandet utom Brian efter spelningen. Hur grymt är inte det? Det är mitt absoluta favoritband, och jag fick träffa dem! (oh yes, fangirl) Det sköna med att de fortfarande är ett relativt litet band är att de blir så uppriktigt glada av sina fans. Vi hade en skön diskussion med Benny om midsommar, midnattssol och norrsken till exempel. ;) (Benny är som en stor nallebjörn förresten, man vill bara krama honom!)
Jag tog självklart bilder med alla killarna. Men guess what? Min telefon har gått sönder. Jag är ganska imponerade över vilken otur man kan ha. Förhoppningsvis nollställer de den inte på servicestället, men det lär de ju göra. (autograferna har jag kvar i alla fall)
Ni får ursäkta den långa utläggningen.
Sammanfattning för lata:
Gaslight Anthem, asbra, snälla nördar, sprucket revben, träffade alla i bandet utom Brian, Benny är en nallebjörn.
I vilket fall så spelade de på Brixton academy i London dagen efter deras spelning på Hard rock calling (som också var trevligt. men inte lika trevligt!) Självklart var jag där med min bror, Hugo och våra kusiner Victor och Axel. Vi traskade till lokalen två timmar innan insläpp för uthämtning av biljetter och köande.
Vi hamnade relativt långt fram i kön, med 15-20 pers framför oss, och det är ju helt okej? Hugo träffade några internetbekanta från Dimestore Saints, alla Gaslight Anthem-nördars mecca!
Vid insläpp tog vi det relativt lugnt ändå, passade på att gå på toa och dylikt innan vi tog oss fram till scenen och hamnade i mitten, andra raden. Bredvid oss befann sig även Alexander från tidigare nämnt forum och vi pratade lite med honom, trevlig typ i alla fall!
Photo credit to Alexander http://www.gaslightanthem.org/ (Och Alex Levine var ju självklat med, men lyckades inte fastna på bild)
Nu till själva konserten, jag kommer inte gå in på den i detalj, mer än att den var helt underbar! Såklart! Det som var tråkigt var det hemska ljudet, så man hörde knappt ett piss när Brian pratade mellan låtarna. Det var synd, för hans mellansnack brukar vara väldigt trevligt. I vilket fall som helst så var det en underbar spelning, dock med viss brist av äldre låtar.
Tyvärr så var trycket imponerade kraftigt under hela konserten, jag har aldrig varit med om värre! Efter ett tag trycktes jag fram till första raden (tack och lov) vilket gav mig lite plats för att andas i alla fall. Säkerhetsvakterna runt mig var dock underbara och jag hade en hög med snälla människor som tog hand om mig. Vid upprepade tillfällen dök det upp en hand bakifrån och rufsade till mig i håret, ni vet på ett uppmuntrande sätt? Och killen bredvid mig gjorde sitt bästa för att försöka hålla folk lite borta i alla fall. Tyvärr lyckades jag inte tacka någon av dem efetr konserten, men det uppskattades verkligen.
Trots folks snälla gester så... Lyckades jag komma därifrån med ett sprucket revben. Det är ingen stor spricka vad jag vet, vi givk aldirg till doktorn för de kan ändå inte göra något. Jag mår mycket bättre nu i alla fall, trots att jag inte kan bära tungt. Förut kunde jag ju inte ens vrida på överkroppen...
Men vet ni vad? Det var definitivt värt det där spruckna revbenet! And guess what? Vi träffade alla i bandet utom Brian efter spelningen. Hur grymt är inte det? Det är mitt absoluta favoritband, och jag fick träffa dem! (oh yes, fangirl) Det sköna med att de fortfarande är ett relativt litet band är att de blir så uppriktigt glada av sina fans. Vi hade en skön diskussion med Benny om midsommar, midnattssol och norrsken till exempel. ;) (Benny är som en stor nallebjörn förresten, man vill bara krama honom!)
Jag tog självklart bilder med alla killarna. Men guess what? Min telefon har gått sönder. Jag är ganska imponerade över vilken otur man kan ha. Förhoppningsvis nollställer de den inte på servicestället, men det lär de ju göra. (autograferna har jag kvar i alla fall)
Ni får ursäkta den långa utläggningen.
Sammanfattning för lata:
Gaslight Anthem, asbra, snälla nördar, sprucket revben, träffade alla i bandet utom Brian, Benny är en nallebjörn.
Två veckor senare då?
Plötsligt händer det! Hannah har tid att uppdatera bloggen. Typ.
Jag har varit i London i 10 dagar, kom hem i... Få se nu. Tisdags natt. Sedan dess har Linn och Hachi varit här och sytt cosplay med mig. Tid över för att blogga? Glöm det.
Idag ska jag i alla fall träffa Christoffer för första gången på seriöst två veckor, helt galet. Överväger att ta en sväng till landet ikväll/imorgon också. Vi får se!
I övrigt har jag en himla massa att berätta om. Men det får vi ta vid ett annat tillfälle. Framförallt är det väl Gaslight Anthem-spelningen på Brixton Academy i London, förbandet Sharks och dockmötet i London. Men det kommer vid ett senare tillfälle som sagt!
