Okej, genomngång av konserten. Inga bilder dock, Mayo ligger och sover i mitt rum och min mobil är där så...
Vi kom i alla fram till göta källare strax innan halv åtta och tjockade in oss. Det var. Tomt. Eller, vi var ju inte ensamma men tomt var det! Vi ställde oss och snackade lite vid ett bord ett tag och sedan tog Mayo en cider också.
Typ, halv nio körde förbandet igång. De var från Finland och. Fulla. Men de var roliga, så det gjorde inget~ Inte så bra dock. Det var mer... Trummapåtrummornasåhögtochsnabbtdetbaragår. Jaja~ Jag och Mayo sneakade fram oss till scenen då, det var liksom en... Osynlig linje några meter framför scenen, inga ställde sig där framme. Tyckte lite synd om dem. Men vi ställde oss där i alla fall.
Jag tror att det sedan körde i typ... En halvtimma? Jag vet inte, kollade inte klockan. Men, efter ett tag kom Frank Turner fram i alla fall och körde igång med "Live fast, Die old". Åh, jag älskar honom! Det var helt underbart! (bortsett från att jag fick saliv på mig hela tiden. Han sjöng... Intensivt. Minst sagt.) Anyway, efter den körde han... *försöker komma ihåg* "Reasons not to be an idiot", "Long live the queen", "Substitute" och "Try this at home". Kort och gott; en helt underbar start på konserten. Större delen av mina favoriter liksom...
Sedan var det dags för Dan's song, och han drar upp någon snubbe på scen som ska få spela munspelssolo. Very... Interesting. Han hade aldrig spelat det tidigare liksom~
Men, det ägde i alla fall. Jävligt hårt. Han var sjukt flummig mellan alla låtar och helt hilarious. Han slängde in en extrasång mitt i till exempel med följande motivation "I fucked up here last night, because I was drunk! *skratt* But it ended up really good so I thought I should do it again!"
När det var dags för encore så gick hela bandet av scenen och Frank stod kvar och sade ungefääär följande:
"Okay, so this is the encore, right now I'm supposed to go backstage for five minutes, drinking, doing drugs, sniffing cocaine and all of that. But I don't feel like that tonight! *skratt* So, I just thpught that I could stand over there for a little while while you do the cheering, okay? But first it would be very nice if somebody could bring me a whisky!" *går och ställer sig där han pekade medans alla applåderar*
Sedan gick han tillbaka till sin plats och körde en ny låt, som jag inte minns vad den hette. Men den var söt, trots att det var en ballad. När den var klar kom en av bandmedlemmarna (har jag för mig) med ett glas och en flaska whisky. Frank fick flaskan. Heh~
Jaja, sedan kom hela bandet ut och de körde två låtar till. De avslutade med "Photosynthesis", som var det perfekta avslutet på kvällen. Han uppmanade _alla_ att dansa och allt förvandlades till ett dansgolv och alla var allmänt skitglada.
Sedan var det sluuut... Och det sög. Men jag fick setlisten i alla fall! Frank gick av scenen och en minut senare var han ute i klubben och hälsade på folk. xD Jag och Mayo köpte varsin cider, jag ringde Hugo och mobbade honom lite. Jag tror aldrig att jag har varit så hes efter en konsert. Någonsin. Det ägde!
Meeeen. Jag tyckte ju lite synd om Hugo så... Vad gör man? Man ber om en autograf till honom! Så, Hugo har nu en fin autograf med texten "For Hugo, I missed you here! /Frank"
Jag är nöjd dessutom, när vi hade hälsat på honom så påpekade han, något förvånat, att vi stod längst fram genom hela spelningen. Duh?
Jag hoppas han kommer tillbaka snart! *dör*

Och till, det som inte kretsar runt just spelningen. Vi tog tuben hem direkt när vi avslutat cidern, ingen kände för att hänga kvar, vi var helt slut. Mayo är världens mest lättpåverkade person. Det var som på närcon, för er som var där, fast värre. Så himla roligt! (jag smygfilmade henne en hel del, så se fram emot det.)
Hugo kom hem strax efter oss, han hade varit på någon spelkväll eller något? I vilket fall så smet jag ut i hallen med autografen bakom min rygg.
"Huuugo...."
"Huh?"
"Jag är världens bästa syrra vaaa?"
"Vadådå?"
*jag plockar fram autografen*
Det fick mig att komma ihåg varför jag älskar att ge folk genomtänkta presenter. Hela han lös liksom upp och hans ögon typ... Glittrade. Och så fick jag världens hårdaste kram. Det är liksom en speciell min folk får när de blir uppriktigt glada, och den är helt underbar. Jag har lyckats få Hugo att se ut så två gånger i år, när han fick sin gubbkeps och nu. Jag älskar det!
Åh, jag hade det helt underbart igår helt enkelt!