Jag hade ju utlovat mer informaton om saker, eller hur? Bland annat Gaslight Anthem-spelningen. Jag ska försöka fatta mig kort, men man vet ju aldrig hur det går när jag snackar gaslight anthem, eller hur? För face it, de är ju typ bäste i världen!

I vilket fall så spelade de på Brixton academy i London dagen efter deras spelning på Hard rock calling (som också var trevligt. men inte lika trevligt!) Självklart var jag där med min bror, Hugo och våra kusiner Victor och Axel. Vi traskade till lokalen två timmar innan insläpp för uthämtning av biljetter och köande.
Vi hamnade relativt långt fram i kön, med 15-20 pers framför oss, och det är ju helt okej? Hugo träffade några internetbekanta från Dimestore Saints, alla Gaslight Anthem-nördars mecca!
Vid insläpp tog vi det relativt lugnt ändå, passade på att gå på toa och dylikt innan vi tog oss fram till scenen och hamnade i mitten, andra raden. Bredvid oss befann sig även Alexander från tidigare nämnt forum och vi pratade lite med honom, trevlig typ i alla fall!


Photo credit to Alexander http://www.gaslightanthem.org/ (Och Alex Levine var ju självklat med, men lyckades inte fastna på bild)

Nu till själva konserten, jag kommer inte gå in på den i detalj, mer än att den var helt underbar! Såklart! Det som var tråkigt var det hemska ljudet, så man hörde knappt ett piss när Brian pratade mellan låtarna. Det var synd, för hans mellansnack brukar vara väldigt trevligt. I vilket fall som helst så var det en underbar spelning, dock med viss brist av äldre låtar.
Tyvärr så var trycket imponerade kraftigt under hela konserten, jag har aldrig varit med om värre! Efter ett tag trycktes jag fram till första raden (tack och lov) vilket gav mig lite plats för att andas i alla fall. Säkerhetsvakterna runt mig var dock underbara och jag hade en hög med snälla människor som tog hand om mig. Vid upprepade tillfällen dök det upp en hand bakifrån och rufsade till mig i håret, ni vet på ett uppmuntrande sätt? Och killen bredvid mig gjorde sitt bästa för att försöka hålla folk lite borta i alla fall. Tyvärr lyckades jag inte tacka någon av dem efetr konserten, men det uppskattades verkligen.
Trots folks snälla gester så... Lyckades jag komma därifrån med ett sprucket revben. Det är ingen stor spricka vad jag vet, vi givk aldirg till doktorn för de kan ändå inte göra något. Jag mår mycket bättre nu i alla fall, trots att jag inte kan bära tungt. Förut kunde jag ju inte ens vrida på överkroppen...

Men vet ni vad? Det var definitivt värt det där spruckna revbenet! And guess what? Vi träffade alla i bandet utom Brian efter spelningen. Hur grymt är inte det? Det är mitt absoluta favoritband, och jag fick träffa dem! (oh yes, fangirl) Det sköna med att de fortfarande är ett relativt litet band är att de blir så uppriktigt glada av sina fans. Vi hade en skön diskussion med Benny om midsommar, midnattssol och norrsken till exempel. ;) (Benny är som en stor nallebjörn förresten, man vill bara krama honom!)
Jag tog självklart bilder med alla killarna. Men guess what? Min telefon har gått sönder. Jag är ganska imponerade över vilken otur man kan ha. Förhoppningsvis nollställer de den inte på servicestället, men det lär de ju göra. (autograferna har jag kvar i alla fall)



Ni får ursäkta den långa utläggningen.

Sammanfattning för lata:
Gaslight Anthem, asbra, snälla nördar, sprucket revben, träffade alla i bandet utom Brian, Benny är en nallebjörn.