I fält 10/2/45

Älskade Gretele

Om du får detta brev eller inte vet jag ej. I varje fall vill jag säga att jag älskar dig och att du inte ska oroa dig om du i den närmsta framtiden inte får några brev från mig, då all trafik är spärrad härifrån. Nu skriver jag i brådska då jag skickar detta brev med flyktingar som i all hast kanske i sin tur kan få iväg det.

Jag har indelats till en ny pluton och har därmed en ny fältpostadress som jag ännu inte vet. Skriv inte till mig förrän du fått den.

Oroa dig inte för mig, lita på mig, tänk på mig, snälla glöm mig inte och säg till barnen att dom aldrig ska glömma sin pappa.

Brev kommer du inte att få från mig på väldigt, väldigt länge, då härifrån kommer ingen och inget.

Min älskade! Vart jag än är så hälsar jag och pussar dig med hela min kärlek, också barnen.

Osi

---

Gammelmorfars sista brev till gammelmormor, innan han försvann i kriget. När gammelmormor dog ärvde min gammelmoster hennes hus, och i det hittade hon bland annat alla brev han hade skickat. Min morbror och hans fru har översatt de till svenska och mailat över dem.
Det känns väldigt... Overkligt. Det här var liksom min mormors pappa? Han förklarades död när hon var typ sju?
Jag blir så... Nej, jag vet inte. Det är fint. Visst, han kämpade på "fel" sida, men ingenstans i breven skriver han något annat än var han befinner sig, hur mycket han älskar henne och deras barn. Det är så hemskt allting.
Och det var nästan så jag började gråta när jag läste det här, jag vågar inte ens tänka på hur gammelmormor måste ha känt. Man märker ju verkligen hur han har gett upp allt hopp...
Nej usch, hemskt.


För de som har missat det så är mamma från Österrike, men uppvuxen i Sverige, därav släkten.